Hej igen,

Här kommer ett nytt blogginlägg från mig.

Nu är vi ju framme i augusti och tävlingarna har hunnit avlösa varandra. Mina senaste starter var på Strömsholm  med Sankt Erik II och Van Vivaldi. Där gick de båda St George och intermediare 1 där Valdi debuterade.

Båda hästarna var så duktiga och Valdi vann debuten i int 1. Men det mest fantastiska med den starten var känslan han gav. Helt avspänd och så otroligt ridbar. Han som tidigare varit lite ängslig inne på banan gick med ett sådant förtroende.

 

foto: Sara Hellner

Det fick mig att reflektera lite över det här med att tävla. Valdi har inte gjort många starter varken som 6åring eller 7 åring, även nu som 8åring så har det blivit rätt sparsamt. Han har dock fått betäcka mycket och utbildats hela tiden så han alltid legat i fas. När man har en så fantastiskt fin häst så är det lätt att ryckas med och vilja starta alla olika kval för att sedan rida finaler på roliga ställen, men det är inte alltid det är så att det passar alla hästar. Framförallt tycker jag det är viktigt att tänka långsiktigt både fysiskt och mentalt. Vi vill ju att hästarna ska hålla länge och framförallt vilja länge. Och då är det viktigt att vårda både det mentala men även det fysiska så de får tid att bygga upp sig ordentligt.  Så när man gör tävlingsplaneringen så tycker jag man ska reflektera lite över hur mycket det faktiskt blir och om alla ens hästar verkligen är mogna för det.

För att återgå till Valdi så känner jag att det han behöver nu är kanske lite fler starter i kroppen och i olika miljöer. Nu har han verkligen landat känns det som och som tävlingshäst är jag övertygad att han har helt rätt inställning. Det var verkligen en wow känsla i söndags mest för att han var så otroligt fokuserad och lyhörd.

Erik är ju alltid väldigt ”på” vilket är så härligt. Ibland är det dock lite mycket power att hålla ordning på men ändå på ett väldigt ambitiöst sätt. Han behöver precis som Valdi få tävla lite mer i år, då han blir bättre och bättre ju mer han startar. Han älskar ju publik, och när han kommer in på banan och känner att det finns publik så växer han och ibland glömmer han bort mig lite så jag får påminna honom om att det är teamwork som gäller 😉

 

foto: Sara Hellner

Jag tycker det är så fantastiskt roligt att följa hästarna över tid, att få se om det man trodde när de var unga infrias, eller om deras svagheter går att utveckla, om de blir de man trodde när de var små helt enkelt. Ett exempel på att ridbarhet kan ta en långt är Magi. Han har alltid varit otroligt ridbar. Han har aldrig haft de flashigaste gångarterna men han har alltid varit med i alla årgångschampionat mycket för sin ridbarhet och givetvis har han fina gångarter. Men trots sin inte helt perfekta exteriör så har han haft förmågan att verkligen kunna vinkla under sig sina bakben och det i kombination med sin ridbarhet visade sig vara bra nog för att bli en häst för GP.  Han är däremot en häst som behövt tävla mycket då hans svaghet istället varit hans nerver. Men när han fått starta mycket så blir han en helt annan häst inne på banan.

Ja egentligen ville jag bara med det här blogginlägget påminna om att alla hästar är individer och alla med olika sidor. Det tycker jag är viktigt att tänka på när man gör sin tävlingsplanering framförallt med den unga hästen men även den äldre. Det som är rätt för den ena är inte nödvändigtvis rätt för den andre.

Sommar hälsningar

Caroline