Denna gången tänkte jag skriva om hur viktigt det är att vara mentalt förbered på tävling och hur jag tänker och förbereder mig själv.
Jag tycker att mental träning är väldigt viktigt och spelar en enorm roll för resultatet. Det absolut viktigaste är att man hittar en väg och har en plan som man själv känner sig trygg med. Det finns massor med olika sätt att jobba med det, man kan prova mental tränare, använda familj, vänner och tränare som bollplank. Det får man helt enkelt känna sig fram till. För mig har det varit att jag har jobbat mycket med mig själv, hur jag tänker och hur jag lägger upp saker och för mig är rutiner otroligt viktigt.
Jag har alltid vänt mig inåt innan det var dags för mig att rida, alltid hållit mig för mig själv och inte velat prata så mycket. Jag ville fokusera själv och hade väldigt svårt när mina föräldrar ville starta en konversation. Jag kunde ligga hela natten och gå igenom programmet gång på gång. När jag flyttade till Patrik så var det inte heller så lätt att hantera pressen som jag satte på mig själv, jag ville ju absolut att det alltid skulle gå bra. Jag ville ju varken svika Patrik eller hästarnas ägare. Men jag har världens bästa chef och tränare ( Patrik) som alltid stöttar och alltid kommer med goda råd och som under de sju åren som jag snart har jobbat för honom alltid stått vid min sida och kommit med goda råd och en hel del skämt i headset så jag ska slappna av. 😉
Nu har jag samlat på mig mycket mer erfarenhet och blivit lite mindre inåtvänd. Jag vill fortfarande gärna ha lugn och ro innan jag ska starta så jag kan förbereda mig. Jag har också förbjudit mig själv att gå igenom programmet kvällen innan, det gör jag nu som första sak när jag vaknar istället så det inte påverkar sömnen. När jag går igenom programmet så lär jag mig först vägarna och efter det så går jag igenom exakt hur jag ska rida varje meter av programmet, varje halvhalt, ställning och rakriktning repeteras. För mig är det otroligt viktigt att programmet sitter helt utantill så att när jag går in på banan bara kan koncentrera mig på att rida precis så som jag har planerat. Sen kan allt ändå hända fast jag tycker att ju mer förbered jag är ju lättare är det att kontrollera oväntade händelser.
Jag är en otroligt tävlingsinriktad människa, jag vet vad jag vill och om jag ha satt upp ett mål så är det mycket som ska till om jag inte ska göra allt för att försöka komma dit. Nuförtiden är jag också mycket bättre på att hantera min nervositet och när jag sitter på hästen och skrittar mot framridningen så är den som bortblåst. Då finns bara tanken på att nu ska vi satsa och när jag rider runt banan och vänder upp på medellinjen så brukar jag viska lågt till hästen jag rider:
-Nu kör vi!
Fotograf: Lars Jehmiller